Jag vet han är en människokännare genom sitt jobb så mina inviter har han full koll på. Jag halvligger i soffan och bara längtar efter hans händer över min sugna kropp.
MEN NEJ! Han reser sig upp och ska åka.
Jag måste hem till katten
WTF!
Snopet står jag i hallen när han sätter på sig skorna. Vi kramas hej då, hans händer smeker över min rygg och svank. En hand letar sig upp i mitt hår samtidigt som krävande läppar hittar mina. Hans grepp runt mitt hår hårdnar och kyssarna blir mer intensiva.
Jag måste hem mumlar han samtidigt som jag suger på hans underläpp. Vi tar ett kliv från varandra och får båda stödja oss mot väggen. Helt yra av återhållen åtrå. Men han går och lämnar mig med ett:
Vi hörs snart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar