Vi kan bara ligga brevid varandra och vara sådär knäpptysta. Endast våra andetag och orgasmpumpande hjärtan som hörs. Hans kropp mot min, jag får känna mig liten och trygg.
Det är så stort, att bara få vara tyst med någon samtidigt som man är så nära.
Han vet att jag inte vill ha något seriöst.
Om allt hade varit annorlunda, om jag inte skulle flytta, om jag hade varit redo för att släppa in någon. Om alla de omen inte hade funnits hade vi gått på en ordentlig dejt.
Nu håller jag mig till mina egna regler. Inte sova över, inget djupt titta i ögonen sex, inget prat om livet.
Men det blir svårare för varje gång.
Han vet att det kommer, han väntar på min ursäkt varför jag ska gå. Ja, han får faktiskt ursäkter, jag kan bara inte vara mitt uberbitchiga jag med honom. Han gör mig snällare.
-Du vet jag har en tandborste till dig. Stanna i natt.
-jag kan inte. Det gör ont varje gång jag ser hans besvikelse.
Jag vet hur bra det skulle vara och hur komplicerat det skulle bli efter. Jag är inte redo att ge upp mitt liv.
De där långa kramarna innan jag går river små blödande sår i mitt stenhjärta. Men dom läker snabbt när jag kommer ut från hans lägenhet.
Den kyliga luften fyller mina lungor och jag är stark igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar